I våras intervjuade Sydsvenskan mig om forskningsprojektet. De intervjuade även Natalie Nilsson och Becky Nelson från Sex för alla, ett projekt som RFSU Malmö och Föreningen Grunden Malmö driver. Tyvärr är artiklarna låsta men jag klistrar in texterna nedan:
Många hinder i vägen för jämlikt sexliv
För de flesta människor är sex en betydelsefull del av livet. Att få betraktas som en sexuell varelse och en attraktiv partner kan vara viktigt för identiteten. Samtidigt finns många hinder i vägen, säger Julia Bahner, sexualitetsforskare vid Socialhögskolan, Lunds universitet.
Julia Bahner driver ett forskningsprojekt där hon intervjuar personer som lever med olika typer av funktionsnedsättning. De vittnar om att det är långt ifrån självklart att kunna leva ut sin sexualitet. För trots att en av FN:s konventioner beskriver alla människors rätt till sexuell hälsa, finns många svårigheter längs vägen.
En del berättar om brister i sexualundervisningen. Andra om praktiska hinder, som att exempelvis kunna ta sig in på ungdomsmottagningen med permobil. Ytterligare andra vittnar om fördomar och okunskap bland personal på rehabilitering och på boenden.
– De som har stark självkänsla, och som fått höra hemifrån att de ska ta för sig, har också lättare att be om hjälp. Men många andra känner ett motstånd.Häromdagen talade hon med en medelålders kvinna som aldrig haft sex, och som kommit fram till att det ”nog inte var något för henne”.
– Att leva som blind på en mindre ort med få sociala sammanhang hade gjort det svårt att träffa potentiella partners, särskilt då hon inte använde internet.
Julia Bahner har också stött på fall, där personer med funktionsnedsättning blivit sexuellt utnyttjade av såväl nya bekantskaper som av sin stadiga partner. När de sedan vittnat har de bemötts av misstro från familj och myndigheter.
De kommande åren ska hon genomföra ett femtiotal intervjuer med personer som lever med olika typer av funktionsnedsättning. Hon hoppas att denna forskning, tillsammans med ett nystartat samarbetsprojekt mellan RFSU och Funktionsrätt Sverige, ska bidra till en förändring av attityder. I förlängningen kan också nya och tydliga riktlinjer och metoder utformas, som myndigheter kan utgå från.
– Men funktionsrättsrörelsen behöver också samarbeta kring dessa frågor så att man blir starkare tillsammans.
Sexualinformatörer ska öka öppenhet och kunskap kring sex
Alla har rätt till kunskap om sex och relationer. Det menar Natalie Nilsson, som är sexualinformatör i projektet Sex För Alla. Genom att hålla i kafékvällar och träffar på LSS-verksamheter har hon också själv lärt sig saker hon tidigare gått miste om.
På fikabordet, bland vaniljhjärtan och kaffekoppar, står tre dildos i olika färger och storlekar. Bredvid ligger en lösvagina i silikon. Att detta skulle vara pinsamt eller besvärande tillbakavisar Natalie Nilsson.
– Under träffarna använder vi dildos för att demonstrera hur en kondom ska träs på, förklarar hon.
De senaste åren har hon, i olika omgångar, varit sexualinformatör inom Sex För Alla, ett samarbetsprojekt mellan RFSU Malmö och Grunden Malmö med och för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Genom träffar och samtal hoppas hon kunna förmedla kunskap och öppenhet kring sex, känslor och relationer. Detta behövs. Hon minns sexualundervisningen i grundskolan som bristfällig.
– Man pratade lite om preventivmedel och om relationer. Men killarna borde ha fått veta mer om hur tjejkroppen fungerar. Hemifrån är informationen ofta sparsam, anser hon. Tjejer som får sin första menstruation får höra att de ska vara försiktiga och inte bli gravida i tidig ålder – inte mycket mer.
Natalie Nilsson menar att det finns en del fördomar kring intellektuell funktionsnedsättning och sexualitet.
– Folk kan tycka att man är trögfattad och att man inte kan lära sig något nytt. Och man kanske inte är lika lättlärd… Men det kan ju vara svårt för vem som helst att ta till sig nya saker, som exempelvis en ny sexställning. Vi är ju alla olika. Även om vi är olika, så har vi alla rätt till kunskap, tycker hon.
– Det är viktigt så att det inte känns helt främmande när du har din sexuella debut.
För fem år sedan fick hon tips om RFSU, och när hon kom till lokalerna på Södra Förstadsgatan i Malmö kände hon hur saker plötsligt föll på plats.
– Jag tyckte att det var roligt och intressant att lära sig om exempelvis preventivmedel. Det tog inte lång tid innan jag själv funderade på vilken typ som skulle passa för mig. Jag tänkte: varför sitta här och vänta? säger Natalie Nilsson.
Hon gick utbildningen för att bli sexualinformatör, där hon håller i träffar på gruppboenden och kafékvällar. Hon kommer ihåg att de första samtalen som lite trevande.
– Det var jätteskämmigt att uttala ord som kuk och fitta. Jag svalde orden eller sa dem alldeles tyst. Men vår handledare sa att vi inte skulle skämmas, att det var helt normala ord. Efter tre, fyra gånger släppte det. Jag insåg: ”Herregud, det var inte så svårt!”
Under träffarna går de igenom praktiska saker, som preventivmedel och information om sexuellt överförbara sjukdomar. Men samtalen handlar också om relationer, och då använder de ofta bildberättelser och filmer som väcker frågor och diskussioner.
Natalie Nilsson visar en bild på två personer som sitter bredvid varandra i en soffa. Är de vänner, är de ett par, eller kanske knullkompisar? Och hur definierar vi sex, egentligen? Kan kel och mys också vara sexuellt? Hon menar att personer på gruppboenden inte alltid får den sexualundervisning de har rätt till.
Becky Nelson, projektledare för Sex För Alla på RFSU Malmö, håller med:
– Folk med funktionsnedsättning saknar ofta den information och det stöd de behöver för att ha ett bra sexliv. Det finns saker som man i vanliga fall kanske kan ta upp med sina syskon eller föräldrar – men om föräldrarna behandlar dig som ett vuxet barn är det svårt att fråga dem om sexualitet.
När Natalie Nilson och de andra sexualinformatörerna kommit på besök har de alltid känt sig välkomna och blivit bemötta med respekt för sin kunskap. Ofta blir informationsmötena ett startskott för mer informella samtal om sex och relationer.Sedan Natalie Nilsson blev sexualinformatör har hon dokumenterat allt det nya hon lärt sig om sex och samlevnad.
– Det är mest för min egen skull. Jag har skrivit och memorerat för att inte glömma vad jag lärt mig.